▲
På mitt nationella i Svenska skrev jag om Håkan Hellström.
Inget liv utan Håkan Hellström hette min krönika. Det var tvungen att heta inget liv utan...
Jag skrev både att hans texter skar rakt in i hjärtat och att de passade så in i helvete rätt alltid.
Och att jag kännde honom på ett konstigt sätt fast han inte visste att jag existerade. Som att han talade genom sina texter och att jag ( och halva sveriges tonårstjejer ) tror att de känner honom för det.
Sen skrev jag om när jag träffade honom på en skivsignering när jag vart en liten kärlekskrank trettonåring och var så nervös att jag inte vågade prata, utan att det mer blev ett litet '' hej...huhmh...tack..'' . Sen skrev jag också om andra gången jag träffade honom, och vågade säga att han var underbar.
Och nu ligger jag här i sängen och lyssnar på världens bästa man.
-
Och jag ligger på sängen och tänker ''tänk på mig''
Kommentarer
Trackback
